god morgon!Jag är väldigt orolig av mig just nu, vilket resulterar i dålig sömn, magont och kramp. Fan...allt höll ju på att gå så bra och så skall andra saker dyka upp. Well....thats life....suck. Tappar lixom suget på att kämpa ibland. Precis när man tagit sig igenom något så dyker det upp något nytt så man måste stånga sig blodig....suck. Jaja, bara att gilla läget. Kanske lika bra att dra ett flin över läpparna och försöka ha roligt medans man brottas med skiten.
Men det är den där känslan i kroppen som drar ner mig. Skulle ju sova ut idag men vaknade tidigt pga den.
Jag får helt enkelt fokusera på det roliga och positiva i mitt liv: Skolan som börjar snart och min p-vän som är en klippa. Ibland funderar jag på vart han får alla sina krafter ifrån? Han är så enkel och lätt lixom. Finns aldrig några problem i hans liv, han löser allt, en dag i taget bara. Han har ett annat sorts lugn i sig själv.
Suck...
Later
//M
Oro tar död på livet, vi missar hela upplevelsen pga alla oroskänslor. En fråga är om du läser ibland? Jag har inte gjort det förren denna sommaren och vilken vinstlott. Jag väljer böcker som stärker mig och ger mig verktygen att förändra mitt liv, till så som jag vill ha det. För vi har faktiskt full behörighet till att ge oss själva precis det vi vill ha och behöver. Hör av dig om du vill ha tips, jag börjar få ett litet register :)
SvaraRaderaLÖrdagskärlek skickas
Åh som jag känner igen mig. Oron sitter alltid på min axel och jag har liksom du stött på en del patrull. Man blir deppad av sånt. Men det är ju tur att man oftast har nått possitivt att fokusera på. Just nu gör träningen mig glad :)Skönt att du har en pojkvän som stöttar dig! Är det PT utbildningen du börjar på nu? Är det hela paketet eller delar du ska göra? Ju mer jag läser om PT yrket ju mer sugen blir jag på det :) Vilken skola har du varl?
SvaraRaderaVila, vila och åter vila är nog det enda som funkar för den sortens period.
SvaraRaderaMen jag skickar en peppkram till dig och önskar dig en fin kväll